Spårspärr

Stockholms Modelljärnvägsklubb (SMJ) behövde ett par fungerande spårspärrar, så jag tog ett par kvällar och byggde ihop några. De läggs om med långsamtgående fjäderbelastande motorer av typen Tortoise eller DCC Concepts Cobalt, eller servon från exvis Möllehem. Sannolikt fungerar spårspärren även med reläer typ Peco, men spårspärren är i sig inte fjäderbelastad så en viss lägesosäkerhet kan då kvarstå. Konstruktionen är vek och klarar att stoppa enstaka vagnar som kommer i rullning men inte lok som kommer körande. Förutom att spårspärren riskerar att skadas, kan även loket skadas, t.ex. lågt sittande snöplogar eller ”musöron” på loket.

Utgångspunkten är code 100 räls från Peco Streamline. Från undersidan på rälsen, lokalisera en hel sliper utan infasning som ligger intill en öppning med klackar (bild 1).

Skär bort klackarna. På motsatta sidan, skär försiktigt ut en skåra i plastmaterialet intill den vänstra syllen (bild 2). Undvik skära av plastremsan helt.

Hållaren för spårspärren består av en liten bit U-balk 1×3 mm i mässing med några anpassade plastbitar, se bild 3. Den vita biten är 1 mm plasticard och tillpassas för att i ett senare skede limmas fast inuti U-balken. Den transparanta plastbiten är tillklippt från förpackningsmaterial som brukar medfölja välförpackade herrskjortor, och utgör basplattan till spårspärren kan man säga. U-balken limmas i ett senare skede fast på basplattan. I U-balken ska nu borras 4 hål med diametern ca 0,3-0,4 mm. Borra först ett hål i vardera flänsen nära ena änden på U-balken. På bilden syns till höger en antydan av hålens läge. Mät upp och borra nästa hålpar 16,5 mm från det första hålparet, läget för dessa syns också något svagt på bilden. Borra manuellt från insidan av balken i själva hörnet, då greppar borren bra, och går snart igenom det tunna materialet. Det gör inget att hålen blir något sneda.

Passa nu in den lilla plasticardbiten i U-balken mittemellan de två hålparen. Lämna några mm spel åt vardera hållet så att den inte kommer för nära hålen. Limma fast med 2-komponentslim. Var sparsam med limmet så att det inte trycks ut och täcker igen hålen. Efter att limmet har härdat, fila ner plastbiten så att den kommer helt i nivå med U-balkens flänsar. Såga därefter försiktigt med en lövsåg eller rälssåg en tunn slits i mässingsmaterialet mittemellan hålparen runtom U-balken. Sluta såga när platsmaterialet nås. Rensa slitsen försiktigt med en fin hobbykniv så att överflödigt metallspån avlägsnas. Det här momentet med slitsen är nödvändigt för att undvika kortslutning genom konstruktionen. Kontrollera med en ohm-meter att isoleringen fungerar (bild 4 och 5).

Limma fast U-balken på basplattan, sparsamt med 2-komponentslim. Undvik att få lim i hålen. Efter härdning, fila bort överflödigt lim. Bocka nu till ett par bitar av ca 0,25 mm pianotråd (bild 6). Passa in pianotråden i hålen och bocka 90 grader omedelbart på andra sidan av U-balken (bild 7). Kontrollera att tråden kan svänga lätt i hålen. På ena sidan av U-balken, i förhållande till basplattan som bilden visar, vrid tråden ca 45 grader (bild 8). I ett senare skede kan man behöva trimma upp eller ner den här vinkeln för att få önskad funktion.

Passa nu in paketet i den förberedda rälsbiten som bilden visar. Den vänstra tråden ska in mellan rälerna och ligga mot den vänstra rälen. Den högra tråden ligger utanför och mot den högra rälen. Basplattan skall obehindrat ligga dikt an mot syllarnas undersida på respektive sida om U-balken. Kontrollera att trådarna fortfarande kan röra sig fritt. Om inte krävs ytterligare trimning av material eller limfog någonstans. På bilden ser man att den utskurna slitsen till vänster i slipersmaterialet, och det lilla halvrunda urtaget på basplattan, måste finnas där för att tillåta piaontråden att ”svinga” fritt på undersidan vid omläggning av spårspärren. Med paketet på plats, borra två monteringshål i basplattan och syllen. Jag använder M1,4 mm skruv. I syllen borrar jag med 1,2 mm, och i basplattan med 1,5 mm. Syllen är mjuk så att de valda 1,4 mm skruvarna greppar fint i 1,2 mm hålen utan att man behöver gänga. Klipp till ytterligare två bitar, smal distans och bredare ”topplock”, som bilden visar, borra också där hål. Dessa bitar utgör kuliss till förningen som tillverkas i nästa moment. Fixera paketet tillsammans med den smalare distansen och ”topplocket” väldigt löst till att börja med (bild 9 och 10).

Dragstången utgörs av en tunn plasticardbit som passas in i mellanrummet mellan två slipers och som glider lätt i det lilla mellanrum som finns mellan rälsfoten och slipersmaterialet i Peco-rälsen. Här får vi automatiskt en fin kuliss för dragstången utan extra konstruktionsinsatser. De två mindre vita bitarna är distanser. Dragstångens rörelse överförs till förningen (den transparanta biten på bilden) med en 0,3 mm mässingstråd. Mitthålet i dragstången är för växelmotorn, de två mindre hålen på sidan om är för den förbockade mässingstråden. Jag gjorde den med en liten ögla över växelmotorhålet som extra förstärkning för de kraftiga växelmotorerna. Minskar risken för att den tunna plasticard dragstången med tiden slits sönder av växelmotorn. (Bild 11).

Förningen. Klipp till en bit som känns lite för stor från början. Märk ut och borra hålen för de båda pianotrådarna (de två övre hålen på bilden). Det ska vara 16,5 mm mellan hålen. Borra med 1,2 mm för att ge tillräckligt med glapp för pianotrådarna att ”svinga” under omläggning. Kolla att förningen ger önskad rörelse i pianotrådarna. I ena ändläget, på-läget, skall båda trådarna ligga dikt an mot rälerna, helst kännas lite fjädrande mot rälen. I motsatta läget skall trådarna ligga nedfällda. Eventuellt kan bockningen av trådarna behöva trimmas något för att få önskad effekt. Förningens rörelse mellan ändlägena ska vara ca 4-6 mm.

Sätt i dragstången i spåret i centrerat läge. Med förningen, hitta ungefärliga mittläget för spårspärr på och av. Måtta in och markera på förningen dragstångens tre hål, och borra dem. 0,3 mm för mässingstråden, och ett större hål för växelmotorns pinne att fritt gå igenom (pinnen från växelmotorn skall inte komma i beröring med förningen).

Trimma nu ned storleken på förningen, och montera alla detaljerna som bilden visar (bild 12 och 13). Förningen skjuts in i kulissen och skruvarna kan nu dras åt. Kontrollera att hela mekanismen kan röra sig friktionsfritt och att önskad effekt uppnås i ändlägena. Om inte, försök förstå var felet ligger, demontera, trimma eller skapa nya delar, och sätt ihop igen. Kan bli lite av tålamodsprövande ”trial and error” här. För en säkrare funktion med de starka växelmotorerna bör de två distansbitarna måttas upp i längd så att de i ändlägena hjälper till att få fysiskt stopp på dragstången, se den högra distansbiten i bild 12a.

Själva spärrbitarna filas till från en bit 1 mm mässingsplåt (bild 14).

Med ett par krokodilklämmor spänn fast en liten bit furulist mot rälen som stöd. Med dragstången i läge ”på” fjädrar pianotråden lätt emot furulisten. Kläm försiktigt fast en av spärrbitarna mellan pianotråden och furulisten. Kontrollera att biten står på rälsen och befinner sig ungefär mittemellan de underliggande syllarna. Lägg på en droppe lödvätska, lägg lite tenn på 40 W-lödkolven, och för den tenn-försedda kolvspetsen försiktigt mot tråden och mässingsbiten (bild 15). Vid lyckad lödning flyter tennet ut perfekt i kontaktpunkten. Upprepa momentet för den andra rälen. Efter lödningen, kontrollera rörelsen och funktionen i spårspärren genom att skjuta dragstången mellan ändlägena.

När man är nöjd med funktionen och eventuell intrimning, och man upplever en robust rörelsefunktion när dragstången upprepade gånger skjuts mellan dess ändlägen, då är det dags att trimma bort onödigt material. Överskjutande pianotråd på ovansidan klipps bort, också på undersidan. Var dock försiktig på undersidan så att inte för mycket pianotråd klipps bort, då riskerar tråden att hoppa ur förningens hål. Mässingstråden i dragstången kortas också av så att bara en mindre del binder ihop paketet där. Själva dragstången kan också kortas av en del på båda sidor. Men avvakta med det tills placering av växelmotor har bestämts. Ibland vill man ha växelmotorn eller servot vid sidan av spåret och då är ju en längre utstickande dragstång oftast att föredra.

Spårspärren målas försiktigt, helst med tunn utspädd färg och strykning flera gånger för att få önskad täckning. Undvik att få färg på de rörliga delarna där pianotråden löper i U-balkens hål. Var uppmärksam så att inte färgen ”limmar” fast dragstången, etc. Efter varje torkad strykning, kontrollera ånyo att full och friktionsfri rörelse fortsatt fungerar.

Vid montering på banan krävs, förutom det sedvanliga hålet i bordet för växelmotorns pinne, att man skär ut en ”grav” i bordet för mekanismen. Spårspärren bygger ju upp en del både fast och rörligt material under spåret. Gravens storlek och djup måste helt enkelt tillpassas så att detta material får plats och att den rörliga mekanismen, med ”svingande” pianotråd, inte hindras. Vid efterföljande ballastering bör spårspärren täckas över så att varken material, färg, lim, eller sprayat vatten kommer åt de rörliga delarna. Var försiktig också vid rälsrengörning så att rengörningsklossen eller trasan inte oavsiktligt far över spårspärren i ”på”-läget…..

Spårspärren placeras förslagsvis i anslutning till en närliggande växel som den ska skydda, och kopplas manövermässigt ihop med växeln på samma sätt som två kopplade växlar. Spårspärrens spår strömmatas också genom den kopplade växelns frogg. Därmed minskar risken att lok eller vagnar oavsiktligt kör över spårspärren när den är i ”på”-läge. Om de kommer oavsiktligt farande mot spårspärren i ”på”-läget blir det därför kortslutning istället (bild 16).

Halvengelsk växel

Jag la in en halvengelsk växel på banan bara för att det skulle bli krångligt och en utmaning att få fungera. Och mycket riktigt, vid en första, ogenomtänkt inkoppling av växelmotorer och froggar blev det växelfel och kortslutning…..

Först lite basics. En helengelsk växel är schematiskt två vanliga växlar som ligger mot varandra, och är därför mycket enklare att koppla in, dvs. precis som att koppla in två vanliga växlar. En halvengelsk växel består dock schematiskt av två växlar och ett spårkors – vilket komplicerar det hela. Frog-matningen behöver därför kunna varieras i fler kombinationsfall, och blir ofta beroende av en tredje växel i närheten.

Jag började tänka i tågvägsfall, vilka tågvägar behöver kunna ställas genom växeln? Jag kom snabbt underfund med att växel 13 i närheten är nyckeln till den variabla frog-styrningen. Totalt är det tre tågvägsfall som kan uppstå. Och då kunde jag snabbt lista ut hur froggarna skulle matas i de olika fallen, och designa en relä-lösning – bestående av 2 reläer inköpta på Kjell & Co. För en fullständing beskrivning, klicka på länken här: vxl 13 och 23.

Lima-vagnar kortkoppling

Limas SJ-vagnar duger fint som tågsätt till F-loket, de har rätt längd o ser hyfsat bra ut på lite håll. Men det långa avståndet mellan vagnarna är ju lite störande. Det är gjort så för att kunna gå på skarpa kurvsektioner på lekbanan, men så korta kurvradier finns inte på min bana (eller SMJ). Jag testade och tog av kopplen ungefär en halv centimeter vardera, och det fungerade helt bra och ser genast mycket snyggare ut. Klippte till av tunn plåt stödförband till både ovan- och undersidan och limmade ihop med 2-komponentslim.

”På Spåret”

På SMJ hade någon byggt en fiffig anordning för att ställa lok på spåret, med alla hjul garanterat på plats. Jag tänkte en sån måste jag också ha! Den består av några bitar 3×3 mm mässingsprofil och 3 mm tillskuren styren. Alltsammans limmat på en 1 mm basplatta av styren. Höjden av paketet (3+1 mm) mostvarar då nästa höjden av Peco-rälsen. Med lite tillpassning i skarven rullar vagnar och lok perfekt över skarven.

Man ställer alltså loket så att det grenslar en av mässingsprofilerna. Sen skjuter man loket försiktigt i sidled, så glider det närmast friktionslöst ner i spåret med alla hjul garanterat på plats.

Den här utgör en del av mitt Programmeringspår och strömmatas därifrån. På färdigställd bana döljs plattan lätt med ett avtagbart lokstall eller magasinsbyggnad. Måttet här är 10×25 cm.

Scissor crossover

Den här typen av växelövergång, så kallad kryssväxel, är ganska vanlig mitt på plattformsspår, eller där man av utrymmesskäl behöver dem. Tyvärr finns den inte i Peco’s H0-sortiment. Jag hittade på ebay i England en kille som bygger ihop såna här enheter från importerade Peco-Hornby komponenter tillverkade i Kina (lekvarianten av Peco’s växlar, men i princip helt identiskt med Peco) – här är länken!

Kvaliteten på bygget var väl så där, och tyvärr köpte jag den rätt av, men man kan få den byggd och ihopkopplad enligt önskemål, vilket skulle ha sparat mig många kvällars pysslande med ombyggnad.

Alternativt kan man bygga ihop en själv av Peco-växlar och en kort korsning, men då får man inte 51 mm spåravstånd, eller så kan man försöka få tag på en från någon annan tillverkare, till exempel Shinohara.

För att få optimal och felfri drift genom växeln byggde jag om den till Electrofrog-funktion och polaritetsväxling av hjärtstyckena (frogs). Manualen från DCC Concepts beskriver på ett pedagogiskt sätt steg-för-steg hur man gör detta. För min växel omfattade ombyggnaden:

• Rälsen kapad och epoxylimmad på 22 ställen för att skapa isolerade sektioner;
• 6 frogs ombyggda, gröna kopplingstråder;
• Räler ihopkopplade (8 ställen);
• Spårbuss-anslutningar (8 ställen), röda och blå kopplingstrådar;
• Fjädrar i växelföringen (4 stycken) borttagna, som förberedelse för Cobalt’s växelmotorer.

Kontaktledning och bryggor

Kontaktledning gör väldigt mycket för utseendet och upplevelsen av en mj-bana, men är ett tidsödande, komplicerat, och dyrt företag att genomföra. Det finns ett utbud av svenska stolpar och bryggor att köpa, men blir ganska dyrt att inhandla för en hel bana. Kan man inte bygga något själv, som ger en bra illusion av ett svenskt kontaktledningssystem?

För stolpar tittade jag länge på BJ:s betongstolpar som förebild. På min bana skulle det fungera eftersom det är ”ett stycke Bergslagen”. Sen tittade jag på ätpinnarna från min lokala Thai take-away shop: Klockrent, det här blir ju helt rätt! Kapas av i rätt längd och målas. Utliggarna tillverkas genom att bocka till lite styv metalltråd. Bilder delvis lånade från här.

Rengörningsvagn

Stockholms Modelljärnvägssklubb (SMJ) har goda erfarenheter av Rocos rälsrengörningsvagn, så jag tänkte det kanske är en bra investering för ökad driftsäkerhet. Den kanske inte klarar av att göra rent spåret, men den sägs klara av att hålla spåret rent om man regelbundet kör den. Efter längre uppehåll kanske man först måste göra spåret rent manuellt innan vagnen sätts idrift igen.

Eftersom jag står mitt uppe i spårläggning och montering av växelmotorer, med mera, har jag av olika skäl inte slutgiltigt tryckt dit alla rälsspikar eller trimmat växelpinnen, så här och var sticker det upp lite grejer över RöK. Och där stannar vagnen ofelbart. Först var det ”kudden” som tog i, så jag skar bort en mittsektion av den som ändå inte är aktiv. Men då blev nästa stopp skruvskallarna, som är lite onödigt tjocka kan man tycka. Så jag bytte ut dem mot skruvar med försänkta skallar. Efter lite intrimning med distanser och brickor, fungerar nu vagnen perfekt!